Hundarna

Min morgon började med kettlebell träning i uterummet. Lite kyligare där ute idag men det funkade. 

Idag blir det jobb och veckohandel för min del.

Tror inte jag har berättat om mig och hundarna. För det är inget som känns helt lätt att prata om och berätta för vem som helst men nu känner jag mig redo att skriva om det.

Det kan vara ca 1 år sen eller lite mer, kommer inte exakt ihåg, som jag kände att jag behövde hjälp med hundarna. Lyckades inte så bra med det. Vet att jag skrev om det här på bloggen och frågade även vänner och bekanta om dom kände någon som var intresserad. Som gärna ville ha hund med inte hade möjlighet att ha hund på heltid. Men inget napp där. 

En natt fick jag besök i sovrummet, jag vet att alla har olika tro på detta, men detta är min tro, då kom budskapet att jag inte kan ha hundarna kvar, jag mår inte bra av dom. Jag var stressad hela tiden, hade svårt att göra saker när dom var ensamma hemma. Stress, stress, stress hela tiden och dom var i mitt huvud hela tiden. Kunde aldrig koppla av. Jag älskar mina hundar för mycket och bryr mig för mycket om dom.

Detta har varit extremt jobbigt, varit väldigt ledsen och har känt mig så ensam i detta, väldigt svårt för andra att förstå. Det är ju så många som inte kan leva utan sina djur och mår så bra av sina djur. Men jag är inte en av dom. På senaste tiden har jag träffat fler som är som jag och det är enomt skönt att få veta att jag inte är helt ensam om att känna så här. 

Hade jag vetat om detta hade vi ju aldrig köpt Zlatan för 8 år sen. Detta började ju så fort Zlatan flyttade in hos oss. Men jag förstod inte det. Men tyvärr har vi inte facit på det som händer här i livet. 

Jag är också helt övertygad om att det är stressen av hundarna som gjort att jag har haft problem med mina hälsenor och hälsporre. Kroppen talar till dig. När vi bodde i USA så var ju hundarna i Sverige och jag hade i stort sett bara mig själv att tänka på. Jag sprang 7 km tre dagar i veckan mest på löpband men också i skogen och hade ingen känning i hälarna alls. När vi kom hem så fortsatte jag att springa och efter tredje gången så var det kört. Smärta i hälsenorna direkt och fick sluta springa igen.

Nu är det Pauline som har huvudansvaret för hundarna så dom är bara här ibland. I början var dom fortfarande kvar i mitt huvud och jag kände mig stressad ändå. Jag fick jobba med mig själv och efter ett tag släppte det och jag kunde slappna av. Så nu är jag mycket lugnare och har även fått kommentarer på att jag känns mycket lugnare. Jag älskar fortfarande mina hundar otroligt mycket och det viktiga för mig just nu är att jag vet att dom har det bra. Det vet jag att dom har och då kan jag ta hand om mig själv och få må så bra som möjligt. Detta är natruligtvis inget som jag är stolt över men nu är det så här det är.

Känner du också så här så får du gärna dela med dig.

Önskar er alla en skön tisdag. Härligt att det är lite ljusare idag.

Kram Vendela

25 okt 2016

Nyhetsbrev och gästbok:

klart.se